Jag har rest en del i mitt liv, speciellt när jag var yngre och har alltid tyckt om det. Nu när jag är äldre har jag märkt att jag vill ha mer och mer bekvämlighet på mina resor och skulle aldrig orka göra en backpacker resa idag som jag gjorde flera gånger för 20-25 år sedan.

Kom precis tillbaka från en 14 dagars all-inclusive resa i Dominikanska Republiken och den slags resa passar mig alldeles utmärkt nu på äldre dar. Bodde på Hard Rock Hotell Punta Cana och hade bra mat, fint hotellrum och såklart ett gym på området. Man har flera restauranger inom räckhåll och både pool och strand i närheten. Förra året var vi 14 dagar i Cancun, Mexico på deras Hard Rock Hotel med samma slags faciliteter och jag är så tacksam för att kunna ha möjligheten att resa på detta sättet.

Jag har alltid åkt iväg med min sambo och vi började vårt resande i mitten av 90-talet med några charterresor till Grekland. En klassiker. Efter några år flyttade vi till Oslo och jobbade ihop pengar till vår första resa till Thailand och Asien. På den tiden var svenskar väldigt eftertraktade som arbetskraft där så vi fick till och med tjänstledigt i 6 månader från våra jobb för att kunna resa. Vi tillbringade kommande åren att jobba halva året och resa andra delen och har faktiskt tillbringat år sammanräknat i både Thailand och på Bali.

Så som vi reste och bodde i början av 2000-talet skulle jag ALDRIG göra idag ! Tex hade vi noll koll på geografi och vi visste bara att vi ville till Bali när vi var i Thailand. Sagt och gjort vi tog en minibuss ner till Singapore genom hela Malaysia. Den resan i sig var helt ok ändå om man jämför med resterande innan vi äntligen tog oss ända fram till Bali. I Singapore frågade vi en taxichaufför om vi kunde ta en båt till Bali vilket det såklart inte gick att göra, men vi tog båten till närmsta indonesiska ö som heter Batam, tror det tog typ en timme med båt från Singapore. Efter att ha hittat boende, varit tvungna att lämna tillbaka färdig mat på KFC pga vi inte fattade hur man räknade svenska pengar mot deras valuta, blev vi körda till en resebyrå. Eller resebyrå och resebyrå… Nåja vi fick fram att vi ville till Bali och fick frågan om vi ville flyga till Denpasar. Vi, eh nej vi vill till Bali. Fakta är att Denpasar är Balis huvudstad vilket vi inte visste då så vi sa nej till det flyget. Inte minst pga att resan kostade runt miljonen ( rupiah ) och det lät sjukt dyrt. Dock var 1000 rupiah värt 1 kr så resan kostade inte alls mycket, vilket vi inte alls fick med oss. Iaf kom vi fram till att vi skulle till Jakarta med först flyg och sedan buss över till Bali för jag visste faktiskt att den ön Java, där Jakarta ligger, är granne med Bali. Betydligt billigare pris och vi börjar nöjda vår resa. Flygresan till Jakarta var helt ok, men bussresan efter var en mardröm. Väldigt trångt säte i bussen, chaufförerna som turades om att köra rökte hela tiden inne i bussen och roade sig med att försöka preja ner cyklister på vägen i diket. Det var sällan stopp för toalettbesök eller mat så vi varken åt eller sov på ett dygn. Totalt utmattade kom vi ändå till slut fram till Kuta, Bali som såklart då hade årets översvämning efter skyfall och taxin kunde inte köra oss dit alla billiga boenden låg så det var bara att vada fram i 20 cm högt smutsigt vatten i en timme.

I efterhand skrattar man åt allt man gjort, men jag skulle inte vilja göra om det, men är väldigt glad att vi gjorde alla dessa resor där när vi var unga. Man lärde sig otroligt mycket, bland annat att ta stort eget ansvar då vi bara var 22 år när vi reste första gången. Även fast vi bara varit i Sverige en vecka planerar vi redan vart vi ska åka nästa år.  🙂