Jag älskar hundar. Iaf de flesta raser, andra har jag haft dåligt erfarenhet med och de ligger inte lika nära mitt hjärta, men överlag älskar jag hundar. Vi har haft hund sedan juni 2001 och har som mest haft tre stycken samtidigt, två rhodesian ridgeback och galningen på bilden som vi har kvar, Bandit. Två hundar är inte speciellt mycket jobbigare än en hund, oavsett stlk, men tre var ganska krävande.

När man är tvungen att ta beslutet om hunden ska få somna in pga sjukdom eller smärta är outhärdligt och hemskt. Jag ångrar mig djupt varje gång det hänt att jag skaffade hund överhuvudtaget, men såklart vill jag inte vara utan alla år med vovvarna. Nu när vi bara har Bandit kvar får jag ångest med jämna mellanrum eftersom han blir till åren och fyller 12 år i maj. Ångest för att jag vet att han är gammal och det är stor chans att han drabbas av sjukdom och ångest över att vi antagligen inom några år måste ta beslutet om att låta honom somna in. Hundarna har betytt mer för mig än många människor och jag har blivit oerhört fäst vid dem vi haft. För några dagar sedan åkte vi en dag till Göteborg och jag saknade honom direkt vi åkte, det är helt sjukt hur mycket man tycker om dem.

Jag försöker ta vara på tiden vi har kvar tillsammans och hoppas att det dröjer flera år tills våra vägar skiljs åt.

Hela gänget tillsammans :

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar